KOMMENTAR UNDER UTARBETANDE

Kommentaren senast ändrad 12 juli 2022

Lagar: 32 § avtalslagen

Rättsfall:

Litteratur: J. Ramberg & C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2022, kap. 1.4.3 med litteraturhänvisningar. A. Norlén, Oskälighet och 36 § avtalslagen, 2004, kap. 4.5; A. Norlén & C. Ramberg, Vigilansprincipen i förmögenhetsrätten, SvJT 2021 s. 373.

Internationella instrument:

Vad är en princip? Hur kan den användas praktiskt?

Vad som utgör en rättsprincip och funktionerna med rättsprinciper är omtvistat. Jag kommer inte att hänvisa till den omfattande litteraturen rörande dessa frågor (se vidare allmän rättslära, rättsfilosofi).

Syftet med att ange principer på www.avtalslagen2020.se 1.3.1–1.3.9 är endast att peka på viktiga generella intressen som ligger till grund för specifika rättsregler. Principerna utgör inte självständiga rättsregler. Agerande som strider mot dem medför inte med automatik rättsliga konsekvenser. För att uppnå en rättsföljd krävs stöd i en rättsregel och det räcker alltså inte med stöd i en princip.

I NJA 2019 s. 23 ”Den betalande sambon” uttalade HD (med avseende på principen om obehörig vinst):

Obehörig vinst kan användas i olika betydelser. Det kan vara fråga om obehörig vinst som en övergripande princip (metanorm) som ligger bakom och kan förklara olika regler i rättssystemet och som kan påverka rättstillämpningen på olika sätt, t.ex. som en faktor av betydelse när regler ska tolkas. Uttrycket obehörig vinst kan emellertid också referera till en självständig rättsregel.

Principer kan praktisk användas som kraftfulla argumentationsverktyg. Eftersom principerna förklarar bakgrunden till rättsregler (ratio legis) kan hänvisningar till principerna ge vägledning om hur en rättsregel ska tillämpas i en viss situation där kanske de intressen som principen ger uttryck för är aktuella. Se vidare om detta A. Norlén & C. Ramberg, Vigilansprincipen i förmögenhetsrätten, SvJT 2021 s. 373.

Ofta står olika principer mot varandra och hur de bäst ska avvägas kommer till uttryck i specifika rättsregler. Om en motpart argumenterar med stöd av en viss princip, finns ofta möjlighet att motargumentera med stöd av en annan princip.

Vigilansprincipen

Parter som slarvar eller struntar i att förebygga problem är inte skyddsvärda. Vigilansprincipen grundas på intresset att parter ska tillvarata sina egna intressen genom att vara omsorgsfulla, noggranna, vaksamma, aktsamma och förebygga problem. Med andra ord: parter ska vara vigilanta. Vigilans betyder vaksamhet och är en psykologisk term för kontinuerlig uppmärksamhet. Ordet kommer av latinets vigilo, som betyder vaka eller hålla sig vaken. Vigilansprincipen har gamla historiska anor, vilket framgår av dess latinska namn,vigilantibus et non dormentibus succurunt jura.

Vigilansprincipen ger uttryck för att parter inte är skyddsvärda om de slarvar, är obetänksamma, oförsiktiga eller struntar i att förebygga problem. Vigilansprincipen handlar alltså om att den rättshandlande ska agera med rimlig försiktighet och omsorg.

Vigilansprincipen vilar på samma värdegrund som dygden omsorgsfullhet och att varje människa har ett ansvar för sina handlingar. Personer har förmåga att själva välja vilka handlingar de vill företa, men måste — av omsorg om både sina medmänniskor och sig själva — noga överväga vilka handlingar de ska välja attföreta. Vigilansprincipen bygger på det gamla talesättet att man bör tänka först och (rätts)handla sedan.

Det finns många lagbestämmelser som ”straffar” slarviga parter, t.ex. 32 § avtalslagen som utgår från att personer som gör misstag när de uttrycker en viljeförklaring blir bundna av sitt misstag. Ett annat exempel är regler i köprätten att köparen ska undersöka varan innan köparen sluter köpavtalet. Vigilansprincipen är relevant för att bedöma om avtal är oskäliga enligt 36 § avtalslagen samt för att fastställa innehållet i avtal.

Vigilansprincipen kan vara relevant för att bedöma om avtal är oskäliga enligt 36 § avtalslagen 1915 (se www.avtalslagen 2020.se kap. 6) samt för att fastställa innehållet i avtal (se www.avtalslagen 2020.se kap. 5).

Det är en god regel att avtalsförhandlaren och avtalsskrivaren bör vara noggrann, omsorgsfull och aktsam. Vederbörande bör eftersträva att klargöra text som kan vara mångtydig och säkerställa att alla eventuella underförstådda villkor inflyter i texten. Annars är risken stor att den som senare ska fastställa avtalsinnehållet kommer fram till att otydligheter eller luckor i avtalet ska ges en annan innebörd än den avsedda. Detta är mer en livets regel än en rättsregel men den påvisar vikten av vigilans. Det kan förekomma att någon av förhandlingstaktiska skäl medvetet väljer att göra en avtalstext mångtydig och då talar lojalitetsprincipen för att risken för otydligheten bör bäras av den som förorsakar mångtydigheten (ondtrosregeln).

Se för litteratur om vigilansprincipen: A. Norlén, Oskälighet och 36 § avtalslagen, 2004 kap. 4.5; A. Norlén & C. Ramberg, Vigilansprincipen i förmögenhetsrätten, SvJT 2021 s. 373.