KOMMENTAR UNDER UTARBETANDE

Kommentaren senast ändrad 18 mars 2025

Lagar: 36 § avtalslagen, CISG Art. 7.1, 18 kap. 3 och 4 §§ handelsbalken,. 4 och 8 §§ konsumenttjänstlagen, 5 och 7 §§ handelsagenturlagen, 4 § kommissionslagen, 6 § konsumentkreditlagen, 72 och 73 §§ köplagen

Rättsfall: NJA 2002 s. 630 ”Restaurang Pelé”, NJA 2005 s. 142 ”Ränteskruven”, NJA 2012 s. 1095”Överförmyndaren”, NJA 2017 s. 203 ”Kravmjölken”, NJA 2017 s. 1195 ”Skogssällskapet”; NJA 2018 s. 171 ”Leksaksaffären i Vimmerby”, NJA 2021 s. 159 ”Den skadade husbilen”, NJA 2022 s. 3 ”Svartöns pris”, NJA 2021 s. 943 ”Omsättningsmålet”

Litteratur: J. Ramberg & C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2022, kap 1.4.4; E. P. Björkdal, Lojalitet och kontraktsliknande förhållanden, Iustus, 2007; L. Gorton, Good faith (loyalty) in contractual relations in Liber Amicorum Reinhold Fahlbeck, 2005; A. Holm, Den avtalsgrundande lojalitetsplikten, 2004; O. Lando, Each contracting party must act in accordance with good faith, Festskrift till Jan Ramberg, 1997 s. 345; C. Martinson, Säljarens upplysningsplikt en fråga om "att gå över ån efter vatten", JT 1992-93 s. 436; J. Munukka, Kontraktuell lojalitetsplikt, Jure 2007; J Munukka, SvJT 2010 s. 837; H. Nazarian, Lojalitetsplikt i kontraktsforhold, Olso 2007; C. Ramberg, Lojalitet i engelsk och svensk avtalsrätt. TfR 2013 s. 521; P. Samuelsson, Entreprenadavtal, 2011R. Zimmermann & S. Whittaker, Good Faith in European Contract Law, 2000; G. Lennander, Rättsmissbruk genom att dra fördel av eget illojalt beteende, Festskrift till Lindskog, 2018, s. 421

Internationella instrument: UNIDROIT Principles Arts. 1.7, 5.1.3 och 5.3.3, PECL 1:201, DCFR I.-1:103, Restatement of Nordic Contract Law § 1-6

Vad är en princip? Hur kan den användas praktiskt?

Vad som utgör en rättsprincip och funktionerna med rättsprinciper är omtvistat. Jag kommer inte att hänvisa till den omfattande litteraturen rörande dessa frågor (se vidare allmän rättslära, rättsfilosofi).

Syftet med att ange principer på www.avtalslagen2020.se 1.3.1–1.3.9 är endast att peka på viktiga generella intressen som ligger till grund för specifika rättsregler. Principerna utgör inte självständiga rättsregler. Agerande som strider mot dem medför inte med automatik rättsliga konsekvenser. För att uppnå en rättsföljd krävs stöd i en rättsregel och det räcker alltså inte med stöd i en princip.

I NJA 2019 s. 23 ”Den betalande sambon” uttalade HD (med avseende på principen om obehörig vinst):

Obehörig vinst kan användas i olika betydelser. Det kan vara fråga om obehörig vinst som en övergripande princip (metanorm) som ligger bakom och kan förklara olika regler i rättssystemet och som kan påverka rättstillämpningen på olika sätt, t.ex. som en faktor av betydelse när regler ska tolkas. Uttrycket obehörig vinst kan emellertid också referera till en självständig rättsregel.

Principer kan praktisk användas som kraftfulla argumentationsverktyg. Eftersom principerna förklarar bakgrunden till rättsregler (ratio legis) kan hänvisningar till principerna ge vägledning om hur en rättsregel ska tillämpas i en viss situation där kanske de intressen som principen ger uttryck för är aktuella.

Ofta står olika principer mot varandra och hur de bäst ska avvägas kommer till uttryck i specifika rättsregler. Om en motpart argumenterar med stöd av en viss princip, finns ofta möjlighet att motargumentera med stöd av en annan princip.

Lojalitetsprincipen

En önskan att främja lojal samverkan mellan avtalsparter utgör ibland en underliggande förklaring till vissa lagregler och avtalsklausuler.

Många avtal förutsätter en lojal samverkan mellan avtalsparterna under avtalstiden. Parterna har lojalitetsförpliktelser mot varandra för att möjliggöra och underlätta en riktig avtalsuppfyllelse. Tanken är att båda parter ska hjälpa varandra att få ut så mycket som möjligt av avtalet. Lojalitetsprincipen innebär att en part inte enbart ska tillvarata sitt eget intresse, en part ska också vara lojal och hjälpa motparten. Grundidén är att en part i första hand får tänka på sig själv men om det inte kostar för mycket ska parten vara aktiv till förmån för motparten.

Man kan betrakta avtalet på två olika sätt. Det kan liknas vid en paj som parterna ska dela på. Ju mer den ena parten tar av pajen, desto mindre får den andra parten. Om man ser avtalet som en paj, är det underligt att tala om lojalitet. Det kan inte krävas att en part ska vara snäll mot motparten och dela med sig av pajen eftersom det ju automatiskt innebär att parten försämrar för sig själv. Pajbilden är emellertid inte rättvisande eftersom avtalet avser att skapa ett mervärde för båda parter.

Alternativt kan avtalet betraktas som en "lyckotrappa". Innan avtalet sluts kanske den ena parten står på lyckosteg tre och den andra parten på lyckosteg åtta. När parterna sluter avtalet beror det på att båda två hamnar högre upp på lyckotrappan, kanske på steg tio respektive nio. Om man ser avtalet som en lyckotrappa är det mer naturligt att resonera i termer av lojalitet. Båda parter har skyldighet att hjälpa varandra så högt upp på trappan som möjligt, så länge som det inte medför att parten själv hamnar på ett lägre trappsteg än det parten stod på innan hjälpåtgärden. Se närmare J. Ramberg & C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2019, kap. 1.4.6.

Lojalitetsförpliktelserna understryks ibland genom generella bestämmelser om "good faith". Så hänvisas t.ex. i CISG Art. 7.1 beträffande tolkningen av konventionen till "the observance of good faith in international trade". Generella bestämmelser om good faith finns även i UNIDROIT Principles Art. 1.7(1), PECL 1:201 och DCFR I. -1:103. I UNIDROIT Principles Art. 5.1.3 omtalas avtalsparters särskilda lojalitetsskyldighet att samarbeta när det skäligen kan förväntas: The duty of co-operation must of course be confined within certain limits, i.e. it only exists to the extent that co-operation may reasonably be expected to enable the other party to perform, without upsetting the allocation of duties in the contract. Within these limits each party may be under a duty not only to refrain from hindering the other party from performing its obligation(s), but also to take affirmative steps to enable the other party’s performance.

36 § avtalslagen 1915 om oskälighet ger uttryck för lojalitetsprincipen, se även www.avtalslagen2020.se 6.

HD har tidigare varit återhållsam med referenser till lojalitet men referenserna har ökat. HD uttalade i NJA 2017 s. 203 ”Kravmjölken” och nästan ordagrant samma sak i NJA 2022 s. 943 ”Svartöns pris”:

Många avtal, särskilt sådana som gäller under längre tid och som rymmer ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, förutsätter en lojal samverkan mellan parterna under avtalstiden. I det ligger bl.a. att parterna har en skyldighet att i vissa för avtalet väsentliga delar lämna varandra upplysningar eller klargöra sin uppfattning i olika avseenden. Det gäller även i situationer då den ena parten gör sig skyldig till ett avtalsbrott.

I NJA 2021 s. 943 ”Omsättningsmålet” hänvisade HD till många avgöranden, inklusive ”Kravmjölken” och tillade:

13. Som framgår av de redovisade rättsfallen förutsätts alltså i rättstillämpningen att parter i en avtalssituation många gånger har en skyldighet att visa viss lojalitet mot varandra. Något uttryckligt stöd i lag eller avtal behöver således inte finnas för att en lojalitetsplikt ska föreligga.

14. Även om en lojalitetsplikt således kan föreligga mellan parter i ett avtalsförhållande är dess omfattning och innehåll svår att närmare ange. En skyldighet att agera lojalt kan förklaras av att ett avtal syftar till att vardera parten genom samverkan ska uppnå en gynnsammare position och därför bör utgå från parternas rimliga förväntningar på hur avtalet ska genomföras.

15. Avtalsförhållandet innebär mot bakgrund av det anförda att en part med omsorg, dvs. efter bästa förmåga, ska respektera även de intressen som motparten har till följd av avtalet. Vilka krav som kan ställas på en parts lojalitet måste avgöras efter en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. På vilket sätt och med vilken styrka olika omständigheter påverkar lojalitetspliktens närmare innehåll kan alltså inte anges i en för alla fall gällande princip.

16. I lojalitetsplikten ligger ett krav på att parterna måste verka för att avtalet genomförs i enlighet med dess villkor. Utgångspunkten är att en part då måste avhålla sig från att vidta handlingar som medför risk för att motparten drabbas av skada. Särskilt gäller detta i situationer där en part har ett rättsligt, kunskapsmässigt eller ekonomiskt övertag. Detta hindrar inte att det i vissa situationer får godtas att en part vidtar för parten ekonomiskt rationella dispositioner, även om det kan få vissa negativa effekter för motparten.

17. Vid bedömningen av hur långt lojalitetsplikten sträcker sig för en part måste agerandet ställas i relation till motpartens rimliga förväntningar. Avtalet i sig, omständigheterna kring avtalets tillkomst och senare inträffade förhållanden får då stor betydelse.

18. Vad som nu har sagts kan även få aktualitet vid en parts passivitet när det gäller att lojalt uppfylla sina avtalade skyldigheter.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det finns en lojalitetsplikt samt att dess omfattning är beroende av:

• - Parternas rimliga förväntningar, särskilt de som grundar sig på omständigheter vid avtalets tillkomst och tillämpning.
• - Part ska respektera motpartens intressen.
• - Part ska avhålla sig från åtgärder som medför risk att motparten drabbas av skada, men kan agera ekonomiskt rationellt även om det medför skada för motparten.
• - En kunskapsmässigt och ekonomiskt överlägsen part har större lojalitetsplikt.
• - Passivitet kan vara illojal och det finns en skyldighet att aktivt lämna upplysningar och klargöranden.

HD använde lojalitetsargument också i NJA 2002 s. 630 ”Restaurang Pelé”, NJA 2005 s. 142”Ränteskruven”, NJA 2012 s. 1095 ”Överförmyndaren”, NJA 2017 s. 203, ”Skogssällskapet”; NJA 2018 s. 171 ”Leksaksaffären i Vimmerby”, NJA 2021 s. 159 ”Den skadade husbilen”.

Se C. Ramberg, Avtalslagen 100 år, SvJT 2015 s. 561. Se många referenser till norska rättsfall med hänvisning lojalitet, K. Krüger, Terskelen for avtaleinngåelse, i M.B. Andersen m.fl., Aftaleloven 100 år, 2015, s. 189.

Lojalitetsprincipen ligger bakom regler om skyldighet att underrätta motparten om händelser av betydelse, t.ex. vid köp när en transport beräknas ankomma, så att motparten i tid kan vidta åtgärder för att avsända respektive ta emot varan. Ett annat exempel är att försäkringstagare måste upplysa försäkringsbolag om vissa risker så att försäkringsbolaget kan beräkna en korrekt försäkringspremie. Vid konsumenttjänster har näringsidkaren skyldighet att avråda konsumenten från tjänster som med hänsyn till priset och andra omständigheter inte kan beräknas medföra skälig nytta (6 § konsumenttjänstlagen)

Lojalitetsprincipen ligger också till grund för skyldighet att begränsa motpartens förlust när motparten gjort sig skyldig till avtalsbrott, se www.avtalslagen2020.se 12.5.1, 72 och 73 §§ köplagen om vårdplikt samt 8 § konsumenttjänstlagen om näringsidkarens skyldighet att utföra tilläggsarbete.

I praktiken händer det att parter ömsesidigt anklagar varandra för illojalitet, se t.ex. NJA 2021 s. 943 ”Omsättningsmålet”.