KOMMENTAR UNDER UTARBETANDE

Senast uppdaterad 31 december 2020

Förhållandet mellan de ursprungliga avtalsparterna omfattas inte av denna bestämmelse. Deras relation är avtalsrättslig och om en part överlåter sina rättigheter eller skyldigheter, trots att ett avtalsvillkor förbjuder sådan överlåtelse, så föreligger avtalsbrott (se om detta www.avtalslagen2020.se kap. 11 och 12).

Denna bestämmelse handlar om relationen mellan en part som övertagit rättigheter eller skyldigheter å ena sidan och den kvarvarande parten å andra sidan. Bestämmelsen är endast en påminnelse om att vissa problem som kan uppfattas som avtalsrättsliga bättre kan lösas med fordringsrättsliga resonemang.

Ett exempel på det är NJA 2010 s. 629, som visserligen inte rör fordringsöverlåtelse. Där hade en underentreprenör slutit ett direktavtal med beställaren om ansvarsbegränsning för det fall en nyckel tappades bort. Beställaren vände sig mot sin avtalspart (entreprenören) och krävde fullt skadestånd, vilket entreprenören betalade ut i enlighet med avtalet mellan beställaren och entreprenören. När entreprenören sedan vände sig mot underentreprenören med ett regressanspråk, invände underentreprenören att han begränsat sitt ansvar genom avtalet med beställaren. Entreprenören argumenterade för att det avtalet inte påverkade avtalsförhållandet mellan entreprenören och underentreprenören. HD tillämpade fordringsrättsliga principer och uttalade att den som vill regressa mot annan ska efterhöra om den andra har en invändning som parten kan åberopa mot den som kräver betalning, vid äventyr av att regressrätten annars kan falla bort.

Särskilt om överlåtelseförbud (non-assignment klausuler)

Det förekommer att parterna i avtal kommer överens om överlåtelseförbud, att det inte ska vara tillåtet med borgenärsbyte (non-assignment clauses). Frågan om de fordringsrättsliga verkningarna av sådana avtal är osäker. Mycket talar för att en förvärvare av rättigheter kan göra gällande rättigheten i förhållande till gäldenären, till och med när förvärvaren känt till det avtalade överlåtelseförbudet, se NJA 1966 s. 97; NJA 2015 s. 1040 (De enstegstätade fasaderna II); NJA 2016 s. 51; NJA 2017 s. 113. Se vidare DCFR III.-5:107, UNIDROIT Principles 9.1.9 samt Håstads tillägg i NJA 2008 s 733; Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, 2001, s. 208 (not 139). Se dock Tiberg som anser att överlåtelseförbudet i regel är fullt ut verksamt mot förvärvaren (Skuldebrev, växel och check, 1995, kap. 3.d.4). Lindskog anser de lege ferenda att en skiljeklausul inte är bindande för gäldenären i förhållande till förvärvaren när borgenären överlåtit avtalet i strid mot ett avtalat överlåtelseförbud (Lindskog, Skiljeförfarande en kommentar, 2005, vid § 1-6 Kapitel 5.2.1-2).