KOMMENTAR UNDER UTARBETANDE

Senast uppdaterad 23 augusti 2023

Lagar: 4 § avtalslagen 1915, CISG Art. 21

Rättsfall:

Litteratur: J. Ramberg & C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2022, kap. 5.2.6; A. Adlercreutz & L. Gorton & E. Lindell-Frantz, Avtalsrätt I, 2016, kap. 4.8; K. Grönfors & R. Dotevall, Avtalslagen en kommentar, 2023

Internationella instrument: UNIDROIT Principles Art. 2.1.7 och 2.1.9, PECL 2:207, DCFR II-4:206 och 207, Restatement of Nordic Contract Law §§ 2-2 och 2-4

2.3.6(1)

Enligt anbud-acceptmodellen i avtalslagen 1915 kommer avtal till stånd om accepten kommer fram inom acceptfristen och stämmer överens med anbudet. Avtalsverkan uppstår genom rättidig accept. Om emellertid accepten kommer för sent, kommer avtal inte kommer till stånd och anbudet är inte längre bindande (se www.avtalslagen2020.se 2.3.1.

Den sena accepten utgör ett nytt anbud, denna gång avgivet av den tilltänkta acceptanten som alltså blivit ny anbudsgivare (4 och 6 §§ avtalslagen 1915).

Om det är fråga om en sen accept är situationen vanligtvis okomplicerad. Den ursprungliga anbudsgivaren ska då ta ställning till om hen vill bortse från förseningen och ingå avtalet. Det önskar hen normalt, om hen inte har fått erbjudande om bättre villkor från annat håll eller marknadsförutsättningarna har förändrats (t.ex. marknadspriset på en vara eller tjänst har ändrats under mellantiden).

K. Grönfors & R. Dotevall, Avtalslagen en kommentar, 2023, § 4.2, anser – utan att ge stöd i rättskällor – att principen om att en för sen accept utgör ett nytt anbud inte ska tillämpas automatiskt när det inträffar en väsentlig prisstegring under tiden eller vid starkt tidsbundna säsongsvaror. Det motiveras med att regeln är uppställd med stabila prisförhållanden som en utgångspunkt.

2.3.6(2) Aktivitetsplikt vid äventyr av avtalsbundenhet

Det kan tänkas att den som lämnat en accept felaktigt tror att den kommit fram i tid och alltså inrättar sig efter att avtalsbundenhet uppkommit för båda parter. En anbudsgivare som tar emot en accept och inser att det finns risk att acceptavsändaren tror att accepten är rättidig har en lojalitetsplikt att förebygga missförstånd och måste därför informera acceptavsändaren om att accepten är för sen.

Rättsföljden av att anbudsgivaren inte är aktiv på detta sätt är att avtalsbundenhet uppkommer. Det är alltså en sträng sanktion. Det ”naturliga” hade varit att anbudsgivaren blivit skadeståndsskyldig för culpa in contrahendo (se www.avtalslagen2020.se 3) men 4 § avtalslagen 1915 stipulerar den strängare rättsföljden avtalsbundenhet.

Bestämmelsen syftar till att förebygga missförstånd samt till att motverka att den ursprungliga anbudsgivaren spekulerar i den fortsatta utvecklingen utan egen risk. 4 § avtalslagen 1915 bygger på tanken att förhandlande parter av lojalitet ska bidra till att undanröja missförstånd genom att bl.a. klargöra för motparten att avtal inte uppkommit.

I UNIDROIT Principles, PECL och DCFR finns inte motsvarigheten till 4 § avtalslagen 1915 om att anbudsgivaren kan bli bunden av passivitet om hen inte reklamerar mot en för sen accept. I de internationella instrumenten är det omvänt: Anbudsgivaren kan genom att vara aktiv åstadkomma att acceptanten blir bunden av den sena accepten om anbudsgivaren utan oskäligt dröjsmål meddelar acceptanten att accepten är bindande trots att den kommit för sent. Detta utvisar att man bör vara restriktiv med att tolka den svenska passivitetsregeln till nackdel för anbudsgivaren.

Insiktsrekvisitet

Det ska mycket till för att en för anbudsgivare ska bli bunden av passivitet.

I 4 § avtalslagen 1915 finns ett subjektivt rekvisit, som tar sikte på att acceptmottagaren måste inse att acceptanten anser sig ha lämnat en rättidig accept (dvs. dubbla insiktsrekvisit). På www.avtalslagen2020.se har dessa subjektiva rekvisit uttrycks på så sätt att anbudsgivaren ska vara medveten om att acceptgivaren troratt accepten kommit fram i tid. Det har blivit vanligare att subjektiva rekvisit (som de i 4 § avtalslagen 1915) omvandlats till objektiva rekvisit. Mot bakgrund av att denna bestämmelse har en så sträng påföljd, saknas det antagligen utrymme att utsträcka rättsregelns tillämpningsområde till att omfatta fler fall än bevisad subjektiv medvetenhet. Det finns emellertid ett visst objektivt element i bestämmelsen eftersom det räcker med att anbudsgivaren ”borde” ha varit medveten (jfr. 4 § avtalslagen1915 ”måste inse”).

EXEMPEL: Gunilla har lämnat ett bindande anbud till Solveig och erbjudit Solveig att köpa hennes soffa för 1 000 kr. Gunilla skrev i anbudet att hennes erbjudande stod fast till den 1 augusti. Den 1 augusti är det krångel med Gunillas server som ligger nere. Påföljande dag kommer ett e-postmeddelande från Solveig att hon antar Gunillas anbud. Eftersom Gunilla kan se på e-postmeddelandet att Solveig skickade det den 1 augusti borde hon vara medveten om att Solveig tror att accepten kommit fram i tid. Om Gunilla inte längre vill sluta avtal med Solveig på villkoren i sitt anbud, måste Gunilla utan oskäligt dröjsmål meddela Solveig att accepten kommit fram för sent.

EXEMPEL (variation på föregående exempel): Gunilla har lämnat ett bindande anbud till Solveig och erbjudit Solveig att köpa hennes soffa för 1 000 kr. Gunilla skrev i anbudet att hennes erbjudande stod fast till den 1 augusti. Den 1 augusti låg hela Sveriges telekommunikationsförbindelser nere, vilket alla i landet var akut medvetna om. Påföljande dag kommer ett e-postmeddelande från Solveig att hon antar Gunillas anbud. Gunilla kan se på e-postmeddelandet att Solveig skickade det den 1 augusti. Gunilla behöver i en sådan situation inte meddela Solveig att accepten är för sen eftersom Gunilla kan räkna med att Solveig förstår att accepten blivit försenad och Gunilla alltså inte borde vara medveten om att Solveig trott att accepten kom fram i rätt tid.

Vad är ”utan oskäligt dröjsmål”?

I praktiken är det, som framgått ovan, endast sällan som en anbudsgivare har aktivitetsplikt. Hur lång tidsfristen är beror på omständigheterna i det särskilda fallet. Många faktorer kan påverka tidsfristen. När en aktivitetsplikt undantagsvis föreligger, ska anbudsgivaren agera snabbt i syfte att förebygga risken för att acceptgivaren felaktigt inrättar sig efter att avtalsbundenhet uppkommit. Ju större risk att acceptgivaren inrättar sig, desto snabbare ska anbudsgivaren klargöra att accepten kommit fram för sent.

Ytterligare en aspekt är relevant för att avgöra hur snabbt anbudsgivaren ska agera, nämligen om det finns risk att anbudsgivaren genom att vänta kan spekulera utan egen risk och helt på acceptgivarens risk. Detta är t.ex. fallet när avtalsobjektet är utsatt för snabba prisvariationer.

Tidsfristen kan också påverkas av om parterna är näringsidkare eller privatpersoner. Man kan ofta kräva att ett meddelande ges snabbare av en näringsidkare.