KOMMENTAR UNDER UTARBETANDE

Senast uppdaterad 25 augusti 2023

Lagar: lagen (2014:1449) om konsumentskydd vid automatisk avtalsförlängning, 24 § lagen om handelsbolag och enkla bolag, 9 kap. 2 § jordabalken, 33 § kommissionslagen, 24 § lagen om handelsagentur, 2 kap. 24 § andra stycket lagen om handelsbolag och enkla bolag, 5 kap. 15 § sjölagen, 24 kap. 3 § ärvdabalken, 3 kap. 9 § lagen om företagsrekonstruktion

Rättsfall: NJA 1946 s. 679, NJA 1961 s. 642, NJA 1992 s. 439, NJA 1994 s. 359, NJA 2004 s. 167, NJA 2004 s. 288, NJA 2008 s. 24, NJA 2009 s. 672 ”Malmbergsbagarn”, NJA 2012 s. 776, NJA 2018 s. 19 ”Traktoråterförsäljaren”, HD:s dom 17 maj 2023 Ö 4116-22 ”Husqvarnas skiljeavtal”

PMÖD 3243-19 12 oktober 2020

Litteratur: J. Ramberg & C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2022, kap. 9.5; N. Arvidsson, Aktieägaravtal, 2010; U. Bernitz, Standardavtalsrätt, 2018, s. 182; S. Fagerlund, Aktieägaravtal och bolagslagen, JT 2005-06 s. 741; S. Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, 2019; M. Nyman, Riskkapital, 2012, kap. 7.3.6; C. Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, 2011, kap. 14; E.M. Runesson, Licensavtal, 2014, s. 82; D. Stattin & C. Svernlöv, Introduktion till aktieägaravtal, 2013, kap. 7.

Prop. 2013/14:242 Ett stärkt konsumentskydd vid automatisk avtalsförlängning

Internationella instrument: UNIDROIT Principles of International Commercial Contracts Art. 5.1.3; DCFR IV.E.-2:302

10.1(1) Tillsvidareavtal

Vissa avtal upphör i och med att prestationerna fullgjorts, t.ex. köp och entreprenadavtal. För andra typer av avtal (varaktiga avtal, perdurerande avtal) gäller som utgångspunkt att parterna är bundna tills vidare, dvs. på obestämd tid. Typexempel är prenumerationsavtal, hyresavtal, aktieägaravtal, licensavtal och återförsäljaravtal. Tillsvidareavtal kan bringas att upphöra när endera parten så vill (med skälig uppsägningstid).

I UNIDROIT Principles Art. 5.1.3 står: ”Contracts for an indefinite period may be terminated by either party by giving notice a reasonable time in advance.”

Det behövs ingen anledning till varför ett tillsvidareavtal sägs upp. Den uppsägande parten behöver inte lämna någon förklaring till uppsägningen.

Terminologi

Uppsägning – dvs. att bringa ett avtal att upphöra i enlighet med avtalet – är en annan sak än hävning(avskedande, förverkande), som innebär att en part bringar avtalet att upphöra i förtid på grund av motpartens avtalsbrott. Avbeställning kan vara avtalsenlig, men kan också innebära att avtalet upphör i förtid, se om avbeställning www.avtalslagen2020.se 10.2.

Skälig uppsägningstid

Tillsvidareavtal (avtal på obestämd tid) kan sägas upp av endera parten med skälig uppsägningstid (varselfrist, eng. notice period). Det är svårt att på förhand bedöma hur lång en skälig uppsägningstid är. HD har gett viss vägledning i domar där uppsägningstiden bestämts till mellan tre till tolv månader.

I NJA 2018 s. 19 ”Traktoråterförsäljaren” ansåg HD att uppsägningstid om sex månader var skälig. Det var fråga om ett tillsvidareavtal (återförsäljaravtal) som pågått i 22 år. HD uttalade:

[…] finns det goda skäl för att utgångspunkten vid långvariga återförsäljaravtal utan villkor om uppsägningstid bör vara att återförsäljaren vid en uppsägning från leverantören har rätt till en uppsägningstid om sex månader. I vissa situationer kan omständigheterna vara sådana att återförsäljaren inte har behov av en sådan uppsägningstid. Så kan vara fallet om handelsbruk på området utvisar en annan praxis eller om återförsäljarens skyddsbehov är begränsat (jfr NJA 2009 s. 672). Å andra sidan kan det inte uteslutas att i särpräglade fall en återförsäljare kan behöva en uppsägningstid som skäligen bör vara längre än sex månader.

Johnny Herre kallar detta för ett mångfacetterat test, S.O. Johansson & J. Herre, Svensk rättspraxis: Avtals- och obligationsrätt, SvJT 2020 s. 821, på s. 939.

NJA 2009 s. 672 ”Malmbergsbagarn” rörde ett återförsäljaravtal som pågått i sju år. HD ansåg att tre månader var skälig uppsägningstid samt angav vilka faktorer som är relevanta för skälighetsbedömningen, nämligen avtalstidens längd samt den uppsagda partens investeringar och omställningskostnader.

I NJA 2004 s. 288, som rörde ett tidsobestämt avtal om benefik upplåtelse av nyttjanderätt till en brunn, ansåg HD att skälig uppsägningstid inte bör

understiga sex månader och i detta fall med hänsyn till odlingssäsongerna snarare anses vara tolv månader.

Lagar om uppsägningstid kan ge en fingervisning om vad som utgör skälig uppsägningstid utanför lagarnas tillämpningsområde. Det handlar om uppsägningstider på en till sex månader, ibland är bestämmelserna tvingande.

Dispositiva regler om uppsägningstidens längd: Enligt 5 kap. 15 § sjölagen om partrederi gäller en uppsägningstid om 6 månader. Enligt 24 § handelsagenturlagen gäller en månads uppsägningstid under första året och därefter förlängs den med en månad per år avtalet har varat till max sex månader. Enligt 2 kap. 24 § lagen om handelsbolag och enkla bolag gäller sex månaders uppsägningstid. Enligt 24 kap. 3 § ärvdabalken om oskiftat dödsbo gäller tre månaders uppsägningstid.

Det finns tvingande lagregler om minsta längd på uppsägningstid: Enligt 33 § andra stycket kommissionslagen får parterna inte avtala om kortare uppsägningstid än en månad under det första året och tre månader därefter. Enligt 24 § andra stycket handelsagenturlagen får parterna inte inskränka uppsägningstiden för agenten och endast delvis inskränka uppsägningstiden för huvudmannen. Frågan om 2 kap. 24 § handelsbolagslagens tvingande karaktär är omstridd.

För litteratur om skälig uppsägningstid, se J. Ramberg & C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, 2022, kap. 9.5; U. Bernitz, Standardavtalsrätt, 2018, s. 182.

Rörande krav på tydlighet vid uppsägning av tillsvidareavtal, se HD:s dom 17 maj 2023 Ö 4116-22 ”Husqvarnas skiljeavtal”.

Avtalade uppsägningstider, varselfrister

Den allmänna principen om att tillsvidareavtal kan sägas upp med skäligt varsel är dispositiv. Parter kan alltså avtala om uppsägningstidens längd. För vissa avtalstyper finns tvingande lagregler om uppsägningstider (t.ex. handelsagenter och kommissionärer) men i övrigt råder avtalsfrihet.

Oskäligt korta uppsägningstider kan jämkas med stöd av 36 § avtalslagen 1915, se www.avtalslagen2020.se6.4.1 och 6.4.2. HD erinrade om jämkningsmöjligheten i NJA 2008 s. 24 och NJA 2009 s. 672 ”Malmbergsbagarn”.

Avtalad avtalstid

Parter är fria att komma överens om avtalets giltighetstid. Det finns olika metoder att bestämma ett avtals giltighetstid. Vissa avtal gäller under en bestämd avtalstid och innebär att avtalet automatiskt upphör när den bestämda tiden har gått till ända.

EXEMPEL: Detta avtal upphör att gälla den 15 juli 2030.

Det är vanligt att parterna fastställer en inledande fast avtalsperiod och bestämmer att avtalet därefter gäller tills vidare med viss uppsägningstid.

EXEMPEL: Detta avtal gäller i tre år från avtalsdagen. Avtalet kan sägas upp av endera parten med tre månaders varsel innan avtalstidens utgång. Om avtalet inte sägs upp fortsätter det att gälla tills vidare med en uppsägningstid om tre månader.

Ytterligare en vanlig variant är att parterna bestämmer en inledande period och förklarar att avtalet automatiskt förlängs på nya bestämda tidsperioder om det inte sägs upp senast viss tid före varje periods utgång.

EXEMPEL: Detta avtal gäller till den 31 december 2030. Om avtalet inte har sagts upp senast tre månader innan det upphör, förlängs avtalet med ett år i taget. Avtalet kan då sägas upp av endera parten med tre månaders varsel innan avtalstidens utgång.

Avtalstid som inte anknyter till ett bestämt datum

Ibland anknyter parterna avtalstiden till ett visst förhållande och inte till ett visst datum. Sådana avtal är giltiga.

Det förekommer att parter anknyter avtalsperioden till en avtalsparts livstid. Även sådana avtal är giltiga, se t.ex. 24 § lagen om handelsbolag och enkla bolag samt 9 kap. 2 § jordabalken.

Långa avtal kan jämkas på grund av ändrade förhållanden med stöd av 36 § avtalslagen 1915, se www.avtalslagen2020.se 6.3.

Särskilt om avtalstider i aktieägaravtal

Parter i aktieägaravtal kan anknyta avtalstiden till den tid som någon äger aktier i ett aktiebolag. I litteraturen finns olika åsikter om vad som gäller om aktieägaravtal vars längd anknutits till parternas aktieinnehav i målbolaget. Tyvärr ger varken lag eller rättspraxis klarhet om vad som gäller. Därför går det inte att med säkerhet uttala sig om gällande rätt i denna fråga. Niklas Arvidsson anser att det på många punkter är oklart var gränsen mellan bestämd och obestämd tid går (Aktieägaravtal, 2010, s. 25 not 27). Se allmänt om avtalstider i aktieägaravtal, M. Nyman, Riskkapital, 2012, kap. 7.3.6; C. Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, 2011, kap. 14; D. Stattin & C. Svernlöv, Introduktion till aktieägaravtal, 2013, kap. 7.

Vissa författare anser att en anknytning till aktieinnehav i målbolaget är så vagt att det inte utgör bestämd tid. Dessa författare har dragit slutsatsen att handelsbolagslagens regel om sex månaders uppsägningstid är tillämplig på den typen av tidsbestämning i aktieägaravtal. Se S. Fagerlund, Aktieägaravtal och bolagslagen, JT 2005-06 s. 751, på s. 755 f.; S. Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, 2019, kap. 4.1.5 och 4.1.6 till 2:24. Stefan Lindskog anser att avtalstiden måste anknyta till ett förhållande som klart kommer att inträffa inom rimlig tid. Lindskog menar att överenskommelser att avtalstiden ska anknyta till en hästs livstid ska upprätthållas under det att avtalstider som anknyter till sköldpaddors livstid (eventuellt flera hundra år) inte ska upprätthållas. Konsekvensen av Lindskogs resonemang är att även om det är klarlagt att parterna avsett att vara bundna till aktieägaravtalet under en lång tid och det av avtalstexten framkommer att bundenhet ska föreligga under lång tid, så kan vem som helst av parterna undkomma bundenheten genom att säga upp aktieägaravtalet med sex månaders varsel.

Jag (Christina Ramberg) anser att begreppet bestämd tid innefattar att parterna angett en speciell händelse som till sin natur är sådan att det, när den inträffar, är enkelt att konstatera att den är för handen. Bestämd tid behöver alltså inte anknyta till ett visst datum eller inträffa inom någon kortare tidsrymd. Min slutsats är att ett aktieägaravtal som anknyter avtalstidens längd till parternas aktieinnehav i målbolaget utgör bestämd tid och att part alltså inte kan säga upp aktieägaravtalet så länge som parten är aktieägare.

På samma sätt anser jag att aktieägaravtal vars längd anknutits till den dag målbolagets aktier börsnoterats utgör ett avtal på bestämd tid som inte kan sägas upp innan börsnotering skett. Det är svårt att bilda sig en klar uppfattning om var Lindskog står i denna fråga beträffande avtal i allmänhet och aktieägaravtal (S. Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, 2019, kap. 5.2.3 till 2:24).

Underförstådd avtalad avtalstid

Även om parterna inte uttryckligen bestämmer att avtalet ska gälla viss tid, kan avtalstiden följa underförstått av avtalets karaktär, t.ex. om någon förbinder sig att inte använda ett visst varumärke eller annan beteckning. Se S. Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, 2019, kap. 4.1.2 till 2:24.

I NJA 1992 s. 439 var frågan om avtalstidens längd i ett avtal mellan varuhuset Åhléns och skokedjan Sko-City. I avtalet åtog sig Åhléns att inte använda namnet ”City” vid marknadsföring av skor. Åhléns sa upp avtalet efter några månader. Avtalet innehöll ingen bestämmelse om hur länge det skulle gälla. HD ansåg att en naturlig tolkning var att parterna avsett att reglera förhållandet mellan parterna så länge Åhléns användning av namnet ”City” skulle kunna föranleda tvist. Åhléns saknade därför rätt att säga upp avtalet efter så kort tid.

I PMÖD 3243-19 12 oktober 2020 ansåg Patent och marknadsöverdomstolen att ett patentlicensavtal som saknade uttryckligt villkor om avtalstiden skulle fyllas ut med ett underförstått avtalsvillkor att licensavtalet gällde på bestämd tid under patentets hela livslängd. Se B. Domeij, Patentavtalsrätt, s. 367 f.; E.M. Runesson, Licens till patent och företagshemligheter i avtals- och kontraktsrätten, s. 83.

NJA 1961 s. 642 handlade om upplåtelse av en dansbana på en fastighet som en senare ägare till fastigheten önskade säga upp. HD konstaterade att frågan om upplåtelsens avsedda varaktighet är "i första hand att bedöma med hänsyn till bakgrunden till upplåtelsen och ändamålet med densamma". HD ansåg att avtalet inte skulle kunna sägas upp "annat än om förutsättningarna för upplåtelsen ändrades på ett mera avgörande sätt, såsom att dansbanan vansköttes eller icke längre behövdes för sitt ändamål".

NJA 2004 s. 288 rörde fastställande av avtalstiden beträffande benefik upplåtelse av rätt att nyttja en brunn. Av avtalet framkom inget om avtalstiden. HD ansåg att det saknades stöd för antagande att upplåtarens avsikt skulle ha varit att upplåtelsen skulle gälla för all framtid. Därför ansåg HD att det var fråga om ett tillsvidareavtal som kunde sägas upp med skäligt varsel. HD uttalade:

Vissa typer av upplåtelser kan antas normalt gälla för all framtid, andra normalt för obestämd tid, dvs. tills vidare, men någon allmän tolkningsregel har ansetts svår att uppställa (jfr bl.a. Rodhe, Obligationsrätt, 1956, s. 701).

NJA 2004 s. 167 rörde avtal om benefik upplåtelse av jakträtt (intecknad) utan uttryckligt avtalsvillkor om avtalstidens längd. HD ansåg att avtalet gällde för all framtid (evighetsavtal). HD uttalade:

När tidsbegränsning saknas i ett avtal kan vissa typer av avtal, såsom servitutsavtal, antas normalt gälla för all framtid, medan andra typer av avtal kan antas normalt gälla för obestämd tid, dvs. tills vidare. En allmän tolkningsregel har emellertid ansetts svår att uppställa (jfr Rodhe, Obligationsrätt, 1956 s. 701, och Tiberg, Fordringsrätt, 1996 s. 58 f.). Utslagsgivande i detta fall, som gäller benefika upplåtelser, blir vad E.L. avsåg (jfr Hellner, Speciell avtalsrätt II, Kontraktsrätt, 1 häftet, Särskilda avtal, 1996 s. 244 ff., och Jan Ramberg, Allmän avtalsrätt, 4 uppl. s. 129). Detta gäller oberoende av makarna P:s möjligheter att vid sitt förvärv av fastigheten få kännedom om hennes avsikter (jfr Rodhe, Handbok i sakrätt, 1985 s. 569 ff., och prop. 1970:20 del A s. 249 ff.).

Konsumentskydd

I lagen (2014:1449) om konsumentskydd vid automatisk avtalsförlängning finns civilrättsliga bestämmelser om att en näringsidkare måste påminna en konsument om att ett tidsbestämt avtal kommer att förlängas automatiskt om konsumenten inte säger upp det. Se prop. 2013/14:242 Ett stärkt konsumentskydd vid automatisk avtalsförlängning, samt NJA 2012 s. 776 ”Gymkortet”.

Tvingande bestämmelse i lagen om företagsrekonstruktion

Enligt 3 kap. 9 § lagen om företagsrekonstruktion har en part som är under företagsrekonstruktion rätt att säga upp ett varaktigt avtal, under förutsättning att motparten saknar sakrättsligt skydd (andra stycket). Bestämmelsen omfattar inte anställningsavtal (3 kap. 12 §). Denna rättighet är enligt 3 kap. 10 § tvingande och kan alltså. inte avtalas bort.

Om en part utnyttjar sin tvingande rättighet att säga upp ett varaktigt avtal är parten skadeståndsskyldig (3 kap. 9 § lagen om företagsrekonstruktion). Det framgår inte av lagen hur skadeståndets storlek ska beräknas.

10.1(2) Långa avtalstider, evighetsavtal

Parter kan komma överens om långa avtalstider, t.ex. på 100 år eller på evig tid/för all framtid (evighetsavtal). Utgångspunkten är att sådana avtal är bindande. För detta finns tydligt stöd i rättspraxis.

I NJA 2004 s. 167 upprätthöll HD ett benefikt evighetsavtal om jakträtt.

I NJA 1994 s. 359 uttalade HD att man inte utan vidare kan betrakta evighetsavtal som ”oskäliga i och för sig” och att en bestämmelse om avgifter för all framtid inte utgör ett ”ensamt skäl för jämkning”. HD upprätthöll avtalet om avgiftsbefrielse, eftersom det endast hävdades att den skulle gälla så länge som den avgiftsbefriade fysiska personen bebodde den berörda fastigheten. Två skiljaktiga ansåg att en utsträckning av avgiftsbefrielsen under mer än 40 år måste anses oskälig. Se om rättsfallet J. Hellner, Jämkning av långvarigt avtal m.m., JT 1994–95 s. 137.

HD gjorde ett uttalande obiter dictum i NJA 2004 s. 288 som talar för att evighetsavtal är giltiga.

I NJA 1946 s. 679 ansåg dissidenten i HD – till skillnad från majoriteten – att en utfästelse utan begränsning i tiden inte borde tillerkännas rättslig giltighet. Se vidare K. Grönfors, Avtal och omförhandling, 1995, s. 46 f.

Stefan Lindskog anser att orimligt långa tidsbestämda avtal inte ska tolkas i enlighet med sin ordalydelse utan ska betraktas som tillsvidareavtal och vara möjliga att säga upp med skäligt varsel (S. Lindskog, Marknadsideologin och pacta sunt servanda, i Festskrift till Gorton, 2008, s. 356). Lindskog redogör inte närmare för vad som utgör orimligt långa tidsbestämningar eller för hur lång skälig uppsägningstid skulle vara vid sådana avtal. Han hänvisar till en bedömning i varje enskilt fall. Det är oklart om han uttalar sig de lege lata eller de lege ferenda. Se även S. Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag, kap. 4 till 2:24.

Bo Svensson anser att en avtalstid på 100 år är orimligt lång i bolagsförhållanden (B. Svensson, Handelsbolagslagen, 1981, s. 108).

Min (Christina Rambergs) bedömning av gällande rätt (de lege lata) är att tidsbestämda ”evighetsavtal” är giltiga och upprätthålls i enlighet med parternas överenskommelse. Stöd för detta finns i de ovan redovisade prejudikaten. Jag anser att detta är en lämplig rättsregel (de lege ferenda) eftersom långvariga avtal kan jämkas eller lämnas utan avseende om det på grund av ändrade förhållanden är oskäligt att avtalsbundenheten består (36 § avtalslagen 1915, se www.avtalslagen2020.se 6.3 om ändrade förhållanden). 36 § avtalslagen 1915 fungerar som en säkerhetsventil när utvecklingen har medfört att det blivit oskäligt att hålla parterna bundna till avtalet. Därför saknas behov av en oskriven rättsregel om att evighetsavtal per automatik skulle kunna sägas upp när som helst med skäligt varsel. Se C. Ramberg, Aktieägaravtal, kap. 14.2. Se även E.M. Runesson, Licensavtal, 2014, s. 82.

10.1(3) Avtalsstridig uppsägning

En part som säger upp ett avtal i förtid på ett sätt som strider mot avtalsvillkoren begår avtalsbrott och riskerar att motparten gör gällande rätt till påföljder (se www.avtalslagen2020.se kap. 12). En förtida uppsägning kan utgöra en obefogad hävning (se www.avtalslagen2020.se 12.3.6). Ibland föreligger rätt till avbeställning (se www.avtalslagen2020.se 10.2) eller möjlighet att rätta (avhjälpa, återkalla) den förtida uppsägningen (se www.avtalslagen2020.se 11.2).